Parfymflaska, ett kärl gjord för att hålla doft. Det tidiga exemplet är egyptiskt och dateras till omkring 1000 f.Kr.Egypten använde överdådigt dofter, särskilt i religiösa riter;som ett resultat, när de uppfann glas, användes det till stor del för parfymkärl.Modet för parfym spred sig till Grekland, där behållare, oftast terrakotta eller glas, tillverkades i en mängd olika former och former som sandlade fötter, fåglar, djur och människohuvud.Romarna, som trodde att parfym var afrodisiaka, använde inte bara gjutna glasflaskor utan även blåst glas, efter dess uppfinnande i slutet av 1000-talet f.Kr. av syriska glasmakare.Modet för parfym minskade något med kristendomens uppkomst, vilket sammanföll med försämringen av glastillverkningen.
På 1100-talet hade Philippe-Auguste av Frankrike godkänt en stadga som bildade det första parfymörsgillet, och på 1200-talet hade den venetianska glastillverkningen blivit väletablerad.På 1500-, 1600- och särskilt 1700-talen antog doftflaskan varierande och utarbetade former: de tillverkades i glod, silver, koppar, glas, porslin, emalj eller någon kombination av dessa material;1700-talet var doftflaskorna formade som katter, fåglar, clowner och liknande;och det varierade ämnet för målade emaljflaskor inkluderade pastorala scener, frukter från kinoserier och blommor.
På 1800-talet kom klassisk design, som den som skapades av den engelske keramiktillverkaren Josiah Wedgwood, i mode;men hantverket i samband med parfymflaskor hade försämrats.Men på 1920-talet återupplivade Rene Lalique, en ledande fransk juvelerare, intresset för flaskorna med sin tillverkning av gjutna glasexemplar, kännetecknade av isiga ytor och utarbetade reliefmönster.
Posttid: 2023-jun-12